Katterna som flyttat från Huskatten har alla fått nya liv, i nya hem, med nya familjer.
Här kommer lite bilder och berättelser om katternas nya vardag

Om ni vill lägga in en bild och text på en katt som du köpt på Huskatten Västerås, så maila Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

 

 

Den 3 juni 2017 fick vi hem Vår nya fina kattpojke, som vi köpt på Huskatten i Västerås.Han heter Rufus, vi kallar honom Ruffsie och han är född i juni 2010.

Marita och Yvonne kom hem till oss på em. kl. 13:00. Det gick jättebra. Han var inte det minsta rädd för oss, han åt mat både blött o torrt foder och så småningom drack han ur vattenskålen också.

Han var kelig o pratsam och fann snabbt både sandlådan och diverse favoritplatser att ligga på.Vi bjöd på kaffe o kaka och satt o pratade en dryg timma innan Marita o Yvonne åkte hem igen. På kvällen la han sig hos oss i sängarna mest hela natten. Allt är nu som vanligt igen som då vi hade vår lilla Busan.

Rufus kattprat har lugnat sig lite nu när han lärt känna oss bättre, men svarar oftast högt o ljudligt när vi pratar med honom. Han går till sina favotitplatser och lägger sig när han vill vara ifred.

Rufus ligger i fåtöljen bredvid o sover. Så fort han vaknar jamar han till, och tittar upp på oss. Väldigt sällskaplig kattkompis.

Bästa hälsningar från
 
Ulla o Börje Sagström

 

 

Pelle kom till oss i april 2014, men hette då Edvin.  En busig liten kille som hade mycket energi, lite för mycket ibland. Bodde då i lägenhet, men efter 1 år flyttade vi till hus och möjligheten att gå ut förändrade energiknippet till en betydligt mer harmonisk katt. Han älskar att vara ute, är mer ute än inne och står ilsket och jamar när ytterdörren är stängd.

En utmärkt musfångare är han dessutom. Han har dessutom fått en kattkompis i familjen vilket han uppskattar, mestadels av tiden. Pelle måste tidigare i sitt liv haft sällskap av hund, vilket märks när han träffar på grannens hund. Dom kelar och uppskattar varandra och gjorde det från första stund dom träffade varandra..

Mvh Sara

 

 

Hej! Här kommer hälsningar från Pia.

Nu är det varmt, nästan sommar, och då vill jag gärna gå ut och det får jag ju också, fast bara i band, men egentligen vill jag gå utan band, för vadå man är ju vuxen och kan ta vara på sig själv, behöver ingen morsa, men en dam går inte ut naken säger matte, gör en kille det då undrar man? Men..utanför vår trädgård, dvs mitt revir, finns förskräckliga monster, inte på två eller fyra ben utan på fyra hjul, snabba är de också och jag vet ju inte hur de skall tacklas ner. Ännu, har inte kommit på det……Så det är nog tur att matte håller koll trots allt.

Häromdagen ”rymde” jag under staketet, till parken på andra sidan efter en fågel. Missade den tyvärr men det var jättekul ändå! Men var litet rädd och sprattlade och jamade gjorde jag också när matte bar mig tillbaka bredvid dom där hemska monstren. Imorgon, säger matte, ska de sätta P för rymning, vad de nu menar med det. Ska nog överlista dem! Tror Pia ja, men matte och husse är nog smartare, hönsnät och häftpistol, hur tar sig Pia genom det?

(Pia och Pias husse och matte önskar alla på Huskatten, katter och personal en bra sommar )

 

    

 

Hej

Här kommer en hälsning från Tilly och Tuva med familj. Vi är snart ett helt år gamla, tiden går snabbt när man har kul. Men vi beter oss fortfarande som kattungar, det är dagliga race här hemma och ibland undrar matte hur två små katter kan låta som en hel elefanthjord. Men när vi är uttröttade så kryper vi upp hos matte eller husse för lite kli och gos. Vi älskar att sitta i ett fönster och vänta på att nån fluga flyger in för då blir vi riktiga rovdjur.

Men vi måste berätta något hemskt orättvist, vi får inte sova i husses och mattes säng på nätterna. Dom säger att vi hoppar jämfota på dom när det är sovdags och försöker fånga deras tår.. är det verkligen nåt att gnälla över? Det är ju superkul!

Nåja vi ska nog få dom på andra tankar, vill man så kan man.

Hälsningar Tilly och Tuva

 

 

 

Hej "huskattere"

Äntligen efter ett drygt år så har jag stenkoll på min "familjs" vanor. De försvinner ut ibland genom någon av de tre dörrarna men de har alltid kommit tillbaka så nu litar jag på dem, bryr mig inte om vad de gör. En gång tog de bilen och åkte bort jättelänge men då fick jag vara hos någon jag kände sen tidigare och där var det jättebra (räkor flera gånger) men sen när de hämtade mig låtsades jag vara sur, det måste jag juför det är inte ok att åka bort utan mig!

Nu är det vår och då säger husse och matte att de snart skall sätta på mig selen igen och låta mig gå ut. Minns ännu steken (koltrasten) jag missade förra sommaren.......Nesligt!! Tänker inte vara så klantig igen.....Men i väntan på "koltraststek" så är det inte så dumt att få smaka litet semla.

Hälsar Pia genom Husse och Matte

Nyheter

Senaste